Dagen började med en promenad uppför udden för att reka. Det var RIKTIGT stort och det bröt väldigt nära stenarna och vågorna stängde över hela linjen. Inga vindsurfare i den inre delen. Bara kite eftersom de kan köra tepåse ut ur vågen när de kraschar. Längre ut såg det öppnare ut och ett par vindsurfare började dyka upp där. Dags att köra!
6.3 och 101liter valdes. Första målet var att komma ut genom shorebreaket, pulsen var hög genom hela riggningen. Inget snällt shorebreak, vissa vågor var 2m och uppåt som bröt 15 meter ut, andra lite mindre som då bröt bara några meter ut. Mest sandbotten men en hel del sten, så spolning kan göra ont. Det gick åt en del prylar och även blodsutgutelse under dagen...inte av mig dock. Att man sen skulle tillbaka in igen senare försökne jag förtränga.
Vi var fyra på ungefär samma nivå som hängde ihop och satsade samtidigt. Vänta igenom några set för att hitta en lugn period, en av oss gick först men spolades snabbt tillbaka. Sen såg det ut som läge och 3 stack samtidigt. Springa, kasta i brädan, hoppa upp och pumpa, pumpa, pumpa. Riktigt jobbig vind därinne, men red över två små break och var sen utanför. Trillade då vinden halvdog men kunde ta några andetag och få ned pulsen lite. Vattenstartade och drog iväg.
Det tog en bra stund att kryssa upp till udden, mest i icke planande fart, sen var vi där!
Enorma set rullade in. Masthögt och mer ibland. De bröt väldigt nära land men öppnade sig sedan utåt och flackade snabbt av. Man kunde börja känna av vågen. Det kändes väldigt säkert och kontrollerbart, så jag gick närmare och närmare vitvattnet och fick mer och mer våg.
Vilken upplevelse, bara befinna sig där och se blågröna berg torna upp sig som sen exploderar i vitt skum och spray.
Några långa fina bottensvängar, mina första, och försök till cut backs.
Underbar dag!
Efter över två timmar sa kroppen att det var dag att fundera på att ta sig hem och upp genom brytet. En lång skön slör tillbaka då jag dessutom såg en sköldpadda, men det sågs nästan utan fokus då jag hela vägen in såg stora vita plymer dölja stranden och byggnaderna. Kom in med bra fart och försökte spana efter sista vågen i setet och lägga mig mitt på. Det gick sådär, men framför allt dog vinden helt och jag trillade 50m från stranden och lite för långt ned. Ångest en stund, men sen kom en by och jag vattenstartade utåt och fick bra fart och kryssade upp en bit. Märkte direkt att det var lugnare vågor en period så vände snabbt och satte av järnet. Bra planing ända in till 50meter igen, men nu låg jag högre och fick hjälp av en lagom enmeters våg. Pumpa, pumpa för att hänga med och sen strax innan den bryter svänga av lite och hamna på baksidan. Mer pumpa och följa med ända tills fenan slår i. Lägger upp riggen på huvudet och får allt fritt från vattnet, men står kvar på knä och lyckas inte komma upp på fötter på en stund med darrande ben. Stapplar in och låter endorfinerna flöda. Så skönt och sätta den landningen (skar ett jack i hälen i en landing med spolning första dan i en bråkdel så stora vågor).
Därefter blev det fotografering av de vindsurfare som började köra längre ned då tidvattnet gjort det gynnsammare. Mäktigt att få se live.
Kvällen gick till att berätta och höra historier om dagen, alla med leenden till öronen och armarna åt alla håll för att beskriva. En episk dag som är svår att överträffa.
Alla bilder här:
https://goo.gl/photos/ynqwikH1vFWc158x6
